De tre små Grisarna

Det var en gång, i en stillsam del av skogen, en mamma gris som förstod att det var dags för hennes tre små grisar att växa upp och klara sig själva. Med kärlek skickade hon iväg dem för att bygga sina egna hus.

Den yngsta grisen, som var glad och snabb, mötte en man som sålde halm. "Ursäkta mig, får jag köpa lite halm för att bygga mitt hus?" Mannen log och sa ja, och snart hade den lilla grisen ett mysigt halmhus.

Mellanbarnet gick lite längre och såg en man med kvistar. "Ursäkta mig, kan jag köpa några kvistar för att bygga mitt hus?" Den vänliga mannen sa ja, och snart stod ett fint kvisthus redo.

Den äldsta grisen, som var väldigt klok, ville ha ett starkt hus. Han hittade en man som sålde tegelstenar. "Kan jag få köpa några tegelstenar för att bygga mitt hus?" frågade han. Mannen hjälpte honom, och snart stod ett stadigt tegelhus där, komplett med blanka fönster och en välkomnande dörr.

En kväll, under stjärnorna, dök en hungrig varg upp, på jakt efter en gris att äta. Han hittade halmhuset och ropade: "Lilla gris! Lilla gris! Släpp in mig! Släpp in mig!"

"Nej, nej, inte för allt smör i Småland!" ropade den yngsta grisen.

"Då ska jag blåsa och jag ska pusta och jag ska blåsa omkull ditt hus!" vrålade vargen. Och med en stor pust föll halmhuset ihop, och den lilla grisen sprang till sin brors kvisthus.

Nästa natt, fortfarande mycket hungrig, kom vargen till kvisthuset. "Lilla gris! Lilla gris! Släpp in mig! Släpp in mig!"

"Nej, nej, inte för allt smör i Småland!" svarade den andra grisen bestämt.

"Då ska jag blåsa och jag ska pusta och jag ska blåsa omkull ditt hus!" ropade vargen. Med ett starkt blåsväder föll kvisthuset sönder, och de två grisarna skyndade sig till tegelhuset för att ta skydd.

Den kloka grisen släppte in dem och påminde dem om hur viktigt det är att arbeta hårt.

Den tredje natten kom den stora stygga vargen till tegelhuset. "Lilla gris! Lilla gris! Släpp in mig! Släpp in mig!"

"Nej, nej, inte för allt smör i Småland!" svarade den tredje grisen modigt.

"Då ska jag blåsa och jag ska pusta och jag ska blåsa omkull ditt hus!" hotade vargen.

Men tegelhuset stod stadigt och rörde sig inte, hur mycket vargen än pustade och blåste.

Argt letade vargen efter en annan väg in. Grisarna såg hans skugga vid fönstret och hörde sedan ljud—vargen klättrade upp i ett träd för att komma ner genom skorstenen!

"Snabbt!" sa den äldsta grisen. "Han tänker komma ner genom skorstenen!"

De hämtade snabbt en stor gryta, fyllde den med vatten och satte den på spisen för att värma upp den. De väntade spänt medan vargen gled nerför skorstenen. Han landade i det heta vattnet med ett stort plask!

"Aj, aj, aj!" skrek han, hoppade upp och sprang tillbaka upp genom skorstenen, med svansen rykande.

De tre små grisarna drog en lättnadens suck när vargen sprang iväg in i skogen, med sin svans fortfarande svidande.

Från den dagen levde de tre små grisarna lyckliga i sitt starka tegelhus, trygga och säkra.