Grodan i brunnen

Det var en gång en glad liten groda som bodde i en trång brunn djupt inne i en stor skog. Denna lilla plats var allt grodan kände till. Han hoppade runt, simmade i det svala vattnet och lekte med sina vänner krabborna och småfiskarna. Han trodde att han levde det bästa tänkbara livet.

En solig dag kom en stor sköldpadda in i skogen. Han hade rest långt från den fjärran oceanen, en enorm och djup vattensamling med många fantastiska saker.

När sköldpaddan hörde grodan leka, kikade han ner i brunnen. Grodan såg besökaren och ropade: ”Hej där, min vän! Mitt liv här i brunnen är underbart. Jag hoppar, simmar och leker hela dagen lång. Jag kan se allt, och det är jag som bestämmer här! Varför kommer du inte ner och har lite kul med mig?”

Sköldpaddan blev nyfiken och försökte klämma sig ner i brunnen. Men åh nej! Brunnen var alldeles för liten för honom! Han försökte trycka sig in men fastnade. När han insåg att det var meningslöst, backade han ut och började berätta om sitt eget hem, den stora oceanen.

”Mitt hem”, började sköldpaddan, ”är så stort att det sträcker sig längre bort än dina ögon kan se. Det är så djupt att ingen någonsin har rört botten. Oceanen har vågor som är högre än de högsta träden här. Det är fyllt med många olika varelser, några ljusa och färgglada, andra mystiska, men alla är fantastiska. Det är så stort att oavsett om det regnar i åratal eller inte alls, så förblir det sig likt.”

Medan grodan lyssnade, blev hans ögon större och större. För första gången förstod han att det fanns en mycket större värld bortom hans brunn. Han försökte föreställa sig vågorna, djupet och varelserna som sköldpaddan talade om, men det var svårt. Allt var så nytt för honom.

När sköldpaddan gav sig av för att fortsätta sin resa, stannade grodan kvar vid kanten av sin lilla brunn. Han insåg att även om hans hem var mysigt och välbekant, fanns det en enorm, underbar värld där ute, full av saker han aldrig hade sett eller upplevt.

Och så bestämde sig den lilla grodan för att det kanske var dags att lämna sin brunn och gå på upptäcktsfärd. En stor värld väntade där ute, beredd att visa honom hur vacker och vidsträckt den faktiskt kunde vara.